Annes blogg

Annes blogg

Socker

LCHFPosted by Anne Nyberg Mon, September 02, 2013 08:34:15
Visste du att om man tar bort allt i en livsmedelsaffär som innehåller socker så kommer bara ca 10% av varorna att finnas kvar?
Det är därför det är så svårt med lchf i början, man måste läsa på allt man köper. Det är dessutom inte speciellt stora bokstäver heller många måste ha förstoringsglas med sig för att se.
Dessutom kan det stå på burken, som med Santa Marias tacosås, No added sugar, lik förbannat innehåller den glukossirap, eller majssirap eller vad det är. Så kolhydratsinnehållet är egentligen högre än vad som står deklarerat på burken.
Jag har märkt att det bästa är att laga allt från grunden och bara köpa rena råvaror, inga burkar eller flaskor över huvud taget. Först då kan man vara något så när säker på att det inte innehåller nåt skit.
Fast se upp med pålägg, korvar och även kött. Om det är mörat till exempel, då innehåller det en massa onödigt skit. Köp aldrig färdigmarinerat kött, då är det garanterat både salt och glutamat och annat skit på.
Till och med grädde måste man se upp med. Det tog ett år innan jag upptäckte att Lidls 40%-iga grädde innehåller förtjockningsmedel! Fy fan, vad lurad jag kände mig. Trodde all 40%-ig grädde var ok, men icke. Den 36%-iga hade jag upptäckt, innehåller ju förtjockningsmedel så den skippade jag långt tidigare men även det tog ett tag för mig att upptäcka.

Tv

LCHFPosted by Anne Nyberg Thu, August 22, 2013 14:28:37
Jag mailade ett programförslag till ur i våras. De svarade att de skulle ta upp det på nästa möte och sen höra av sig till mig.
De har inte hört av sig än. Det blir säkert inget, tyvärr. Framförallt efter allt rabalder i pressen nu i sommar. Att lchf är farligt och dåligt och hej och hå.
Vi får se...Så här skrev jag:
  • Målgrupp

Alla som är intresserade av vikt, hälsa och träning.

  • Syfte, tänkt användning

Att få folk i programmet att gå ner i vikt och bli hälsosamma med lchf. Det är dags att sverige får upp ögonen för det nu. Det är tusentals människor som blir friska från sina kroniska sjukdomar(diabetes, hjärt-/kärlsjukdomar, fetma, reumatism osv) varje dag. Det är lika många som går ner i vikt och stannar nere. Snart har gemene man kört över både läkare, livsmedelsverket och forskare genom att tänka själva.

  • Programlängd

1 timme/1ggr per vecka

  • Antal program

10 kanske

  • Programinnehåll – synopsis

Ett gäng feta och sjuka människor tävlar mot varandra i viktnedgång och hälsa genom att äta lchf och motionera. Inte alls som biggest loser utan mer med inriktning på mat än träning. Ta gärna personer med diabetes och överviktiga personer, gärna några med hjärt-/kärlsjukdomar. Sätt de på strikt lchf och vips kommer alla att bli friska och rasa i vikt. Jag tycker inte att någon ska åka ur tävligen utan alla ska kunna bli friska och komma i mål. Däremot skulle man kunna utforma priser varje vecka och självklart en slutlig vinnare. De måste bo på kollo och ha total övervakning på vad de äter. Träningen kan bestå i roliga aktiviteter så som paddling, ridning, promenader, simning, klättring och behöver inte nödvändigtvis vara tortyr på ett gym. Gymträning kan komma efter ett par veckor när de har gått ner 10-20 kg och blivit lite friskare. Det är ju bara dumt att sätta överviktiga feta på superhård gymträning.

  • Berättarteknik

Dokumentär/typ som Biggest loser

  • Fakta/research
  • Nyckelpersoner; medverkande, producent, programledare samt bakgrundskunskaper

Någon som är väl insatt i lchf och träning. Till exempel, Dr Andreas Eenfelt, Dr Annika Dahlkvist, Cecilia Folkesson(PT). Programledare bör vara någon väl insatt i lchf.

  • Form/Ton
  • Produktionsplan (tidsplan för produktion, resurser, teknik, etc.)
  • Produktionskostnader

De tre sista är svårt för mig att svara på. Jag tror att det här programmet skulle hjälpa många, många människor till ett bättre liv. Det kommer att komma, det är bara en tidsfråga innan Biggest loser byter inriktning. Så var lite snabba och nappa på det här så är ni först. Det kommer att bli banbrytande. Jag lovar!



Kan man bota sjukdomar?

LCHFPosted by Anne Nyberg Tue, August 20, 2013 17:44:04
Varje gång jag går utanför dörren ser jag överviktiga och tycker så synd om dem. Jag får stålsätta mig för att inte gå fram till dem och säga, "Jag har svaret, jag vet! Ät lchf så blir du mätt, smal och frisk. Du kommer att få ditt liv tillbaka." Ingen skulle lyssna...
Det spelar ingen roll att överviktiga försöker övertyga andra om att de är lyckliga och mår bra. Det kommer jag aldrig att tro på. Hur kul är det att få mögel mellan fettvalkarna, att inte kunna leka med sina barn, att inte kunna klä sig fint och tycka att man är snygg. Det är lustigt hur människor med problem, oavsett vilka, helst vill gömma dem och ignorera dem istället för att ta tag i dem och lösa dem.
En annan sak jag tänkte på i morse när jag lyssnade på nyheterna i morse. De berättade att de hittat på nåt nytt läkemedel som tar bort symptomen för psoreasis. Varför tror människor att inga sjukdomar går att bota? Psoreasis till exempel botas helt i 9 fall av 10 av lchf.
Alla dessa sjukdomar av idag botas av lchf. Varför är det så svårt att inse? Vi har väl blivit itutade det, är man sjuk så går man till doktorn och får medicin. Det är så självklart att jag helt plötsligt befann mig på en vårdcentral för jag hade konstiga krypningar i en a örat. Jag fick nåt äckligt kortisonmojs som jag skulle fylla örat med. Jag försökte i 3 omgångar med skiten var kvar. Då struntade jag i mojset och örat läkte. Så här i efterhand undrar jag varför jag gick till vårdcentralen. Allt de gör är ju att skriva ut onödig medicin.
Hade jag haft diabetes i flera år och sen hittade lchf som botade min diabetes, då hade jag varit jävligt arg. Jävligt arg på dessa inskränkta jävla läkare och professorer som vägrar inse fakta. Fast jag sitter som patient med perfekta blodsockervärden mitt framför ögonen på dem och förklarar, nej, jag tar inget insuling för jag behöver inte något insulin för jag äter inga kolhydrater, så tror de inte på mig. De tror inte att man kan bota diabetes med kost. Diabetes går nämligen inte att bota. I min mening borde såna människor fan lynchas, än mindre få fortsätta vara läkare. De har ju för fan gått längst i skolan av oss alla och är smartast av oss alla, ändå kan de inte se sanningen mitt framför ögonen. Det är då man börjar undra...är de verkligen så dumma, eller ligger det nåt annat bakom. Kan det vara så att de får betalt av läkemedelsföretagen?
Visste du att man aldrig kan bli av med diagnosen diabetes om man väl fått den?

Riktigt bra!

LCHFPosted by Anne Nyberg Tue, August 20, 2013 06:46:13

Hittade på kostdoktorn, Anders A har skrivit. Nobelpris till honom!

Vi har idag en "officiell" karta i Sverige angånde kosten. Den är ritat av våra myndigheter. På den finns ett antal vägar utmärkta. Den största allmänna vägen kallas Lågfettsvägen. Den är ganska krokig och har också en hel del uppförsbackar. Det händer en hel del olyckor på Lågfettsvägen, men myndigheterna tycker ändå vi skall köra denna väg. Det finns ju alltid räddningstjänst att ringa till om något skulle hända. Visserligen har olyckorna blivit fler och fler, och uppförsbackarna har blivit brantare med tiden, men det är ändå den väg som rekommenderas.

Sen finns det några mindre allmänna vägar, Ät-mindre-och-träna-mer-vägen är en. Den är extremt krokig och väldigt slingrig. Ibland kommer man tillbaka till startpunkten igen när man försöker sig på att följa denna väg. Inte många orkar följa den hur länge som helst.

En annan allmän väg heter Gastric-bypass-vägen. Den är bara till för extremt tung trafik. Den är också svår att få tillstånd att köra på. Den börjar visserligen med en rejäl lång nedförsbacke, men där den tar slut kommer en skarp kurva där många kraschar och skadar sig för livet eller tom avlider. De som klarar sig får sen oftast en
uppförsbacke igen och även längs den händer det en del olyckor. Den är också väldigt smal.

Sen finns det en mängd privata vägar med namn som Itrimvägen, Nutrilettstigen, Viktväktargatan, Viktklubbsvägen, med flera. Gemensamt för dessa är att alla har biltullar och kan vara ganska dyra att köra på, de har visserligen en del nedförsbackar, men minst lika många uppförsbackar, ibland fler. De är ofta väldigt krokiga, smala och på det hela taget svåra att följa en längre tid. Olyckor är inte heller ovanliga där.

Men sen finns det en väg till. Den är inte utmärkt på de kartor som myndigheterna tillhandahåller. Den är extremt bred med många filer. Jämn, fin asfalt. Inte många olyckor har rapporterats på denna väg. För de flesta har den en lång fin nedförsbacke, inte alltid så brant, men lång och fin som så småningom planar ut till en jämn väg. Den heter LCHF-vägen. Allt fler upptäcker denna väg och blir förbluffade över att den finns och att den är så bra. Varför kör inte fler på denna undrar man? Frågar man myndigheterna nekar de först till att den existerar. "Den finns ju inte på kartan". Men när man pressar lite säger de bara att de inte vet om den är säker. Den har ju inte funnits så länge.

När man då påpekar att man pratat med folk som använd denna väg utan några som helst problem i 10 år eller mer och som aldrig råkat ut för något, så säger de bara "Jo men man vet ju inte var som händer längre fram. Det kan ju plötsligt stå en stenmur där mitt i vägen. Den måste undersökas mycket noggrannare innan man eventuellt kanske skulle kunna märka ut den. Och det har vi inget intresse av just nu. Dessutom är det inte vi som utför väg-undersökningar eller forskning nu för tiden, det är de företagen som bedriver bärgning och som säljer reservdelar till de som färdas på våra allmänna, officiella vägar."

När man då påpekar att det ju faktiskt händer en hel del olyckor på de befintliga allmänna vägarna så håller de med om det, men säger bara att de måste rekommendera dessa. det är ju de som är med på kartan. Det är de som gäller och som är vetenskapligt bevisade vara just vägar. Om än krokiga och backiga och inte helt säkra.

Under tiden så ökar trafiken på den breda, fina vägen. Allt fler upptäcker den och blir förbluffade över hur bra den är att köra på. Det rullar lätt och fint, oftast i nedförsbacke vilket innebär mindre bränsle, motorn går jämt och fint, det blir mindre avgaser och krävs mycket mindre reparationer och reservdelar. Fler och fler tar "risken" att köra på denna väg när de märker hur otroligt bra det går.

Den finns visserligen inte på kartan, men den finns i verkligheten!

Gav upp

LCHFPosted by Anne Nyberg Mon, August 19, 2013 08:30:06
Inte ofta jag ger upp något men den här gången gör jag det. Fakir är inget för mig. Jag kan inte äta längre. Är bara mätt. Sprang en mil igår i spåret. 1.02. Känner mig riktigt nöjd med det i o f s. Med bara kanske 5g kolisar på 4 dagar. Efteråt kände jag mig riktigt dålig. Ville nästan spy. Fattade inte riktigt vad som fattades mig, åt lite ägg, drack vatten tills jag började kissa ut allt, slutade med att jag åt en finncrisp med smör. Då blev det bättre. Tror jag hade brist på fett men fick inte i mig mer blåmögelost eller salami.
Det har dock varit en kul erfarenhet eftersom jag förstod hur mycket kolisar jag äter i vanliga fall. Det är nog mer än jag tror och jag tänker nog dra ner lite till i o m att träningen har gått så pass mycket bättre. På gymmet har jag känt mig superstark och kan först springa 5 km relativt lätt och sen köra en timme till på gymmet.
Fakir än nog mer för de som har nåt fett att ta av. Jag har nog inte så mycket och det kanske är därför jag blev så matt.

Fakir

LCHFPosted by Anne Nyberg Fri, August 16, 2013 07:34:39
Tänkte haka på Jennifer, som har lite svårt med sin viktnedgång, och köra Fakir nån vecka eller två. Började igår eftermiddag. Åt köttfärsomelett med majonäs till middag. Ganska äckligt faktiskt...Efter träningen tog jag 2 rullar med blåmögelost och salami.
I morse blev det 3 hårdkokta, varma ägg, med lite extra smör och kokosfett. Tog svart kaffe på jobbet. Lunchen blir samma som middagen men med lite blåmögelost till.
Ska bli kul att se vad som händer. Löpningen på bandet igår gick så där. Slutade med att jag körde intervall de sista kilometrarna för jag orkade inte springa i samma tempo. Det är ju så sjukt tråkigt. Ska försöka hinna ut någon kväll innan mörkret och köra milspåret.
Svettas en del nätter. Vad jag har kunnat googla mig till så beror det antingen på övergångsbesvär(hua), eller blodsockerfall(förutom aids eller hodgkins). Vet att jag fick det för ett tag sen också och då var det cashewnötterna jag åt på kvällen. Slutade med dem och svettningarna slutade. Men nu har de börjat igen och jag kan inte förstå varför. Äter inga kolisar på kvällen, det hjälper lite. Få se om det blir bättre med Fakir.
För er som inte vet, Fakir=no carb.

Svar på tal, som tyvärr ingen kommer att läsa

LCHFPosted by Anne Nyberg Tue, August 06, 2013 07:49:21

Så här var det någon dum jävel som skrev i Svd angående lchf:

"Kanske handlar det om att man för en gångs skull får ge sig hän åt frosseri. Att man får leva ut sina köttsliga lustar utan att behöva känna sig syndig efteråt. Viktnedgång (vilket är skälet till att många följer LCHF även om det inte gäller för alla) har alltid tidigare haft måttfullhet som käpphäst, självkontrollen: ”att kunna hålla igen”.

Men LCHF är en diet utan måttfullhet, helt enkelt. En liten ventil mot det djuriska. Kanske har vi därför, när vi en gång stoppat handen i LCHF-burken, lite svårt att sluta."

Så här var det en som mailade henne efter att ha läst det:
(Det är så klockrent att jag blir tårögd och borde läggas på svd's första sida så alla kan läsa)

Hej Siri!
Först några klargöranden om lchf. Man ska inte äta mer kött än Livsmedelsverket rekommenderar och det kött man äter ska gärna vara ekologiskt och helst gräsbetat. Det är kontraproduktivt för en lchf:are att överäta proteiner därför att man får en onödig insulininsöndring som man inte vill ha. Den som äter överdrivet mycket kött gör något annat, det är inte lchf. Dessutom är det väldigt svårt att frossa i kött, grädde och smör, man blir alldeles för mätt. Bara om man äter mycket kolhydrater samtidigt kan man äta mer, därför att kolhydraterna blockerar mättnadshormonet leptin. En amerikansk professor i barnendokrinologi, Robert Lustig, testade att släppa barn lösa på en snabbmatsrestaurang, men lät hälften av barnen först dricka
en cola. Gissa vilka som åt mest trots att de redan hade fått i sig 150 kalorier?

Det man vill åstadkomma med LCHF är att hålla ner kroppens påslag av insulin, det är det primära, för att på detta sätt öka kroppens villighet att frisätta sina lagrade fettdepåer. Insulinet frisätts när blodsockret höjs och blodsockret i sin tur höjs av kolhydrater. Ergo, dra ner på kolhydraterna. Det gamla svenska namnet på diabetes, sockersjuka, finns av en anledning. Observera att LC i LCHF betyder Low Carb, inte No Carb. Man drar ner, man stänger inte av.

Men om man bara drar undan kolhydraterna kommer man att behöva ersätta dem med något för att bli mätt och då ersätter man dessa bortplockade kolhydrater med fett. Fett är mer än dubbelt så energirikt som kolhydrater så man behöver alltså äta mindre än hälften så mycket för att få i sig samma antal kalorier. Man kommer långt med att bara byta ut sina vanliga fettkällor, mjölk, grädde, smör, youghurt, etc. till de fetaste varianterna så har man redan där ersatt mycket av energin utan att egentligen göra så mycket. Om man fortfarande är hungrig ökar man fettet lite tills man känner sig nöjd. Man kan även se till att lägga till ägg. Det här räcker för väldigt många. Man behöver alltså inte lägga på så väldigt mycket fett för att ändra den procentuella fördelningen av makronutrienter. Jag räknar aldrig kalorier men har testat två veckor för skojs skull och jag snittade på 2200 kCal/dag, ca 500 lägre än vad jag borde äta enligt Harris-Benedict. Och då var jag proppmätt hela tiden.

För egen del förhåller det sig precis tvärtemot det du skriver. LCHF har för mig inneburit måttfullhet istället för frosseri och mättnad istället för glupskhet. Och att fokus faktiskt har flyttat ifrån maten och ätandet. För första gången på många många år kan jag känna mättnad. Det kunde jag inte förut, jag kunde äta tills jag somnade. Däst ja, mätt nej. Ständigt sugen, ständig ångest över att man äter för mycket. Enda sättet att få bukt med det var att kontrollera sitt ätande. Mäta, räkna, kontrollera, hålla igen, tvinga sig. Smaka på de orden. Är det sunt? Med lchf kan jag inte överäta, det går bara inte, det tar tvärstopp. Jag blir mätt i både mage och hjärna. Och mättnaden varar så länge att jag inte längre behöver tänka på nästa måltid. Tänk att slippa planera maten. Jag äter när jag blir hungrig och om det är efter 5, 8 eller 12 timmar spelar ingen roll. I ljuset av mitt nya sätt att se på mat framstår viktväkteri och kaloriräkning mer som en ätstörning.

Övergången till lchf innebar även att jag ändrade den typ av kött som jag äter. Från att tidigare nästan bara köpt filé, köper jag numera uteslutande de fetare bitarna och utnyttjar fler delar av djuren än jag gjorde förr. Dessutom är ju fetare köttdetaljer billigare så jag kan köpa ekologiskt kött nu för samma pris som det vanliga industriköttet förr. Ingen är gladare än jag. Aldrig hungrig, alltid nöjd

En sak har du rätt i. Njutningen. Jag har aldrig njutit så mycket av mat som jag gör nuförtiden. Den ökade fetthalten gör att smakerna kommer fram mycket starkare, så trots att jag inte äter mer så njuter jag mer av maten. Matlagningen har även blivit så mycket enklare och smidigare. Inga burkar med färdiga röror eller smakförstärkare, bara baskryddor. Riktigt smör eller goda oljor gör maten fantastisk som den är.

Detta ensamt gör att jag är glad att jag bytte mathållning, men jag har även märkt andra fördelar. Förutom viktnedgång på ca 10 kg har jag fått bättre hud, psoriasisliknande blemmor har försvunnit. Jag sover mycket bättre och har av någon anledning slutat vakna på natten för att gå upp och kissa. Har även helt slutat få nattliga svettningar som kunde göra hela sängen sjöblöt. Jag får inga blodsockerdippar längre, vilket är jätteskönt kl 14.30 vid mötesbordet, när lunchkoman slår ut hälften av deltagarna. Det känns som att kroppen hushåller med sina tillgångar på ett helt annat sätt än tidigare. Till exempel har jag testat att springa en halvmara på morgonen, utan frukost eller dryck. Inga problem.

Om man då tänker sig någon som dessutom är metabolt sjuk, kraftigt överviktig, diabetes, varit mobbad och har ständig ångest över sina misslyckade försök att gå ner i vikt och kanske funderar på gastric by-pass. Om en sådan person på bara några veckor, vilket är vanligt, rasar i vikt och blir av med flera av sina symtom, då är det lätt att förstå att man blir väldigt hängiven och samtidigt lite arg för att man tycker sig ha blivit vilseledd av sjukvården under så lång tid. Det enda recept man fått därifrån är: ät mindre, spring mer. Ett recept som för väldigt många är ett recept för ständigt misslyckande. När prof. Hellénius så går ut och gör en väldigt fri tolkning av Socialstyrelsens rapport förstår jag att man känner sig trampad på. En så erfaren forskare borde veta bättre än att använda data på det sättet som hon gjorde. Hon har inget fog för att dra de slutsatser hon gjorde och det ska hon rätteligen få mothugg för. Och det har hon fått, bla av Martin Ingvar, även han professor på KS, i en replik på SvD.

Boktips:
• Ett sötare blod – Ann Fernholm
• Hjärnkoll på vikten – Gunilla Eldh och Martin Ingvar
• Matrevolutionen – Andreas Eenfeldt
• Fat Chance – Robert Lustig
• Wheat belly – William Davis
• Pure, white and deadly – John Yudkin

Forskare

LCHFPosted by Anne Nyberg Thu, June 27, 2013 08:29:17

Något som slog mig häromdagen är att det är konstigt att forskare oftast är de som är mest stängda för nya intryck och nytt tänkande...

Det borde vara tvärt om

« PreviousNext »