Annes blogg

Annes blogg

Vilket liv...

KostPosted by Anne Nyberg Mon, November 19, 2012 08:27:44

Läste det här på ett lchf-forum och blev lite tagen...

"Jag har läst lite till och från på den här sidan under några år, men inte skrivit annat än någon liten kommentar ett par gånger för länge sedan.

Eftersom många presenterar sitt förhållande till kost i allmänhet och kolydrater och dieter i synnerhet, tänkte jag berätta lite om hur det funkar för mig, ganska mycket tvärtemot många andra.

Jag är diabetiker typ 1 sedan 1968, det blir 45 år med sjukdomen i februari 2013. Jag har många och svåra senkomplikationer av min diabetes, mycket för att mina föräldrar inte brydde sig om att jag fått diabetes och jag tvingades ta hela ansvaret själv just fyllda 13 år. Inte blev det bättre av att min pappa sa att jag inte skulle bli 25 år, vad var det då för mening tänkte jag.

Nu har jag egentligen samtliga kända senkomplikationer av min diabetes. Jag har varit blind, förlorat ett öga men lyckats rehabilitera det andra. Jag har förlorat njurfunktionen och gått i bloddialys tre dagar per vecka i 22 år. Jag har mist båda underbenen och gått på proteser i 15 år.

Jag har haft hjärtinfarkt och har stor hjärt-kärlpåverkan, mycket ledproblem med bland annat kronisk smärta från höfter, axlar, armbågar, handleder och fingrar. Jag kan inte räta ut något finger helt och båda pekfingrarna och långfingrarna är böjda ungefär 90°.

Händerna är också så stela att jag kan inte röra fingrarna alls i sidled, den förmågan försvann efter en period med totalförlamning i armar och ben under 14 månader när jag låg på sjukhus helt oförmögen att röra mig. Jag blev tvättad, klädd, matad och transporterad varje dag.

Läkarvetenskapen har dömt ut mig två gånger som ohjälpligt förbi allt hopp, men jag har aldrig givit upp. Jag är trots allt detta, som kan låta som om jag vore en vegeterande grönsak, ingen stackare. Jag lever ett aktivt liv med familj och två barn i mellanstadieålder, många intressen och med stor livsglädje.

Att vara kroniskt njursviktig innebär många saker, speciellt vad gäller maten och ätande. Jag har dålig aptit och behöver två näringsdrycker varje dag för att få i mig vad jag behöver. Fett är jag livrädd för, särskilt animaliskt fett, så LCHF är gröna döden för mig. Jag är ganska säker på att jag skulle dö ganska snabbt på en sån diet.

Därför äter jag hellre kolhydrater än fett för energibehovet. Smör tål inte mina kärl. Äter jag smör får jag ganska snabbt problem med kapillärcirkulationen och en gång blev det helt stopp i vänsterarmen när jag tillbringat sommaren hos min far som bara använder smör. Då fick jag åka till sjukhuset och spruta stora mängder heparin direkt i armens blodkärl.

Nu har jag bara en artärgren kvar i vänster underarm, radialisgrenen är borta, bara ulinarisgrenen är kvar och den är ganska kraftigt åderförfettad pga för stort intag av animaliskt fett under flera år när jag tränade mycket hårt. Risken finns att jag förlorar blodförsörjningen helt i vänster underarm och då måste jag amputera den också. Därför vill jag inte riskera påbyggnad av den redan stora åderförfettning som finns genom att äta mer animaliskt/mättat fett.

Som njursviktig har man sämre upptagningsförmåga och alltid tendens att bli katabolisk, dvs att kroppen tar sitt eget muskelprotein för att fylla proteinbehovet. Jag har ett dagligt proteinintag på ungeför 60 gram och för att kroppen ska kunna uppta det behövs energi. Den tar jag huvudsakligen från kolhydrater i form av mörkt bröd, potatis och något lite pasta.

Kalium är ett mineral som är livsviktigt bland annat för hjärtfunktionen och muskelfunktionen, men man måste vara extremt försiktig med kalium som njursviktig. Normalt gör sig kroppen av med överskottskalium via urinen, men jag har inte haft någon urinproduktion på 20 år, så mat som innehåller för mycket kalium måste jag vara mycket sparsam med. För mycket eller för lite kalium leder till hjärtsvikt.

Därför kan jag inte att äta mycket baljväxter och jag kan inte alls äta avokado. Annat som jag bara får äta ytterst lite av är banan, jordgubbar och hallon, nötter, , svamp, choklad med mera.

Så ser min verklighet ut. Jag är total motståndare till alla former av olika dieter som ska leda till viktnedgång. Jag har alltid haft den grundinställningen att om man inte pga av sjukdom eller överkänslighet måste avstå från någon mat, ska man äta allt i liten mängd eftersom människan precis som grävling, björn, råttor och möss, är allätare.

Mitt ätande är direkt behovsinriktat. Behöver jag inte äta så gör jag inte det. Det är ungefär som att tanka bilen. För mycket bensin i förhållande till vad jag kör betyder att det spiller över. Så är det med mat också. Äter jag mer än vad min kropp behöver, spiller det över (byxlinningen).

Jag är 182 cm och väger 76 kg och så har det sett ut sedan jag var 25 år. Nu är jag snart 58. Trots att jag äter kolhydrater för mitt energibehov, har jag god kontroll på blodsockerkurvan. Mitt morgonvärde ligger oftast mellan 4,5 och 6,0, senaste HbA1c var 52."

Med alla dessa komplikationer så tror han ändå att han äter den optimala kosten för honom....Vad vet jag...?


Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.